Prof Karl Wennberg om flyktingars väg in på arbetsmarknaden

Under de senaste åren har det uppmärksammats att invandrares arbetslivsanknytning i Sverige är svagare än i många jämförbara länder. Sverige har fram tills december 2015 varit ett land med relativt öppna dörrar för skyddsbehövande, men har varit dåligt på integration – specifikt arbetsmarknadsintegration.

Vid institutet för Analytisk Sociologi (IAS) i Norrköping bedrivs idag ett forskningsprojekt om flyktingars arbetslivsanknytning i svenska kommuner. Våra slutsatser pekar på att det ser olika ut i kommunerna, där såväl många stads- som landsbygdskommuner lyckas mycket bra med att hjälpa flyktingar in på arbetsmarknaden, medan andra lyckas mycket dåligt.

Vårt projekt fokuserar specifikt på de 184 kommuner som har en negativ demografisk utveckling. Dessa utgör över 30 procent av Sveriges befolkning och en lejonpart av Sveriges yta. Om fler av dem skulle lyckas bättre kan de många nyanlända utgöra en potentiellt stark motor att vända dessa kommuners stagnation.

Det är här på sin plats med ett kort historiskt perspektiv på invandring. Det finns många skäl till migration till eller från Sverige. De främsta skälen tenderar att vara ekonomiskt svårmod och förtryck i hemlandet, ofta faciliterat av koppling till familj och vänner som tidigare utvandrat. Detta illustreras väl i till exempel Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Sverige på 1800-talet var ett av Europas fattigaste länder och med starkt religiöst, etniskt, och även politiskt förtryck. Idag är Sverige ett av Europas mest välmående länder och rankas bland de mest toleranta länder vad gäller till exempel myndigheters behandling av minoriteter. Sverige har gått från att vara ett utvandringsland till ett invandringsland.

Värt att poängtera är att den i särklass största gruppen invandrare till Sverige är svenskar, med andra ord de som är födda i och är medborgare i Sverige. Det rör sig om hemvändande expatriates, återvändande studenter, etc. Världen är betydligt mer global idag än på 1800-talet.

I nutiden så har också skälen för invandring skiftat kraftigt. Från flyktingströmmarna vid efterkrigstiden till arbetskraftsinvandringen på 1950-1970-talen består nu lejonparten av invandringen av familjeåterförening (kärnfamiljsmedlemmar till nyligen invandrare samt internationella äktenskap). Figuren nedan visar att även i närtiden 2000-2010 så skiftar arbetskraftsinvandringen och flyktinginvandringen (skyddsbehövande) över tid men ligger på liknande nivåer. År 2012 så drar flyktinginvandringen iväg på grund av Syrienkrisen och idag är majoriteten av alla invandrare flyktingar.

Invandring till Sverige 2000 2012                                               

                                                                                            

Hur ser det då ut för dessa gruppers chans att få jobb i Sverige? Arbetskraftsinvandrare och studieinvandrare har historiskt sett en starkare arbetskraftsanknytning än infödda svenskar. Det är viktigt att inte glömma bort dessa viktiga grupper i den nuvarande flyktingdebatten – de innebär en stark ekonomisk motor att fylla de flaskhalsar som finns på den svenska arbetsmarknaden.

Vi har dock valt att fokusera på de mest utsatta – flyktingarna. Här ser man tydligt att de som kommer med gymnasie- eller högskoleexamen har bättre chanser – 3 år efter uppehållstillstånd har var tredje hittat ett jobb. För dem utan gymnasieexamen ser det dock betydligt sämre ut, här har bara var femte hittat ett jobb. Gymnasie- och komvuxinsatser för flyktingar framstår här som en av de viktigaste uppgifterna för Sveriges kommuner.

Om vi fokuserar på Sveriges kommuner så ser vi att bland växande (främst urbana) kommuner så skiftar arbetskraftsanknytningen för nyanlända flyktingar mellan 25 och 72% (för infödda svenskar är medelvärdet 85%). För kommuner med en demografisk stagnation så skiftar arbetskraftsanknytningen för nyanlända flyktingar mellan 9 och 69%.

Poängen här är att det finns uppenbart stor varians mellan kommuner. Även flyktingar som hamnar i perifera regioner med svaga arbetsmarknader lyckas tämligen bra med att hitta jobb. Bland dessa kommuner hittar vi till exempel Hallsberg, Skara, Eksjö, Ulricehamn, Överkalix och Karlshamn. Här finns lärdomar att hämta. SCB har i en serie rapporter visat att anknytningen till arbetsmarknaden under den första tiden i Sverige är viktig för individers framtida chanser på arbetsmarknaden. Språkträning och praktik redan under asylprövning – som Torsås kommun framgångsrikt experimentet med – framstår här som lovvärda initiativ för att förhindra framtida arbetslöshet och segregation.

Skrivet av:  Karl Wennberg, professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm och en av talarna på Misums och Axfoundations seminarium ”Från invandring till Vinnvandring” den 22 mars. För närvarande är Karl tjänstledig för arbete vid Linköpings universitet där han är medgrundare till Institutet för Analytisk Sociologi (IAS) – ett internationellt tvärvetenskaplig forskningscentrum som använder big data för att analysera frågor om segregation och regional utveckling.

(Den här texten är även publicerad på bloggen 250möjligheter.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s